Naïma – en kvinnas berättelse

Naïma är en av kvinnorna som nu får hjälp av Oum El Banine. Hon blev gravid efter att ha haft ett förhållande med en man som lovade att de skulle gifta sig. När hon var i åttonde månaden kom hon till Oum El Banine för att söka hjälp. Hon kom till Oum El Banine första gången i april 2007 för rådgivning hos organisationens dåvarande socialassistent Khadija.

Naïma är 20 år och kommer från området kring Casablanca. Hennes familj är stor – hon har åtta systrar och fyra bröder, och de har haft en väldigt fattig uppväxt. Hon har aldrig gått i skolan och kan varken läsa eller skriva. Eftersom familjen var så fattig har hon arbetat sedan hon var sju år som hushållerska i olika familjer. Allt började då Naïma för en tid sedan var på väg till Agadir och mötte en man på långfärdsbussen. De inledde ett förhållande och han tog med henne till sin familj i Tiznit – en stad tio mil söder om Agadir. Mannen lovade att de skulle gifta sig. Men då Naïma blev gravid efter endast några veckor förändrades mannen helt. Han hävdade att han inte var far till barnet, han vägrade att träffa henne och han ändrade sitt telefonnummer så att hon inte skulle få tag på honom. Mannens mamma hade tidigare välkomnat Naïma, men nu ville inte heller hon veta av henne. Modern förolämpade henne och hon tvingades iväg. Nu är Naïma rädd för mannens familj och vågar inte kontakta dem igen.

Abort är förbjudet i Marocko. (Det finns vissa undantag, men den generella regeln är nej och det kan straffas med böter och fängelse). Det sker illegala aborter, men Naïma kommer att föda sitt barn. Och mannen kommer aldrig att behöva ta något ansvar – i de officiella dokumenten kommer endast hennes namn att nämnas. En utomäktenskaplig graviditet blir alltid kvinnans problem och det är hon som får utstå skammen och samhällets fördömande. Även relationen till den egna familjen blir ofta förstörd. Många kvinnor vågar inte ens kontakta sina familjer eftersom de då fruktar för sina liv. Men Naïma har ringt till dem och berättat om graviditeten – för sin mamma och två av sina systrar. Hennes pappa och bröder vet ingenting (och kommer heller aldrig att få veta något). Naïma har berättat om Oum El Banine och hennes mamma har accepterat att hon inte kommer att lämna bort sitt barn. Mamman och en syster har lovat att komma till Agadir för att närvara vid förlossningen. Men detta har ett pris. Allt sker under villkoret att Naïma aldrig mera kommer hem till familjen.

Som höggravid kan Naïma inte arbeta och därför inte längre försörja sig. Hon är inget värd i omgivningens ögon, och utan Oum El Banine vet hon inte var hon skulle ha tagit vägen. När jag träffade Naïma bodde hon hos en väninna men skulle så fort det fanns plats flytta till kvinohemmet, la foyer. Efter födseln kan hon stanna på la foyer ca 40 dagar – totalt alltså två-tre månader. Sedan får hon hjälp att hitta en bostad och kan medan hon arbetar lämna sitt barn på Oum El Banines daghem. Eftersom hon redan har arbetat så länge kommer hon troligen att kunna få ett liknande jobb igen. Om hon har tur kan hon få en förhållandevis bra anställning som hushållerska i någon familj som betalar en anständig lön, och kanske sjukförsäkringar och pension.

På väggen i Oum El Banines daghem sitter en tavla med texten: “Aidez moi a garder ma maman” – “hjälp mig att skydda min mamma”. Och det är det som Oum El Banine gör, och det är det som gör skillnaden för dessa kvinnor. De får en fristad och en möjlighet att behålla sina barn och klara sig som ensamstående föräldrar i ett samhälle där ogifta kvinnor inte har något egentligt värde.

Notering: Då många av kvinnorna hotas till livet av sina familjer finns här inga bilder på varken Naïma eller någon av de andra kvinnorna. Naïma heter dessutom egentligen något annat.