Lagstiftning och kvinnors situation i Marocko

Oum El Banines arbete sker i motvind eftersom frågan om ogifta mödrar fortfarande är tabubelagd i Marocko. Det finns djupt rotade traditioner och negativa attityder gentemot dessa kvinnor som hela tiden påminner dem om deras värde. Men denna behandling av kvinnor är inte enbart ett uttryck för kulturella sedvänjor utan den har även stöd i lagstiftningen. Det finns inte någon full jämlikhet ens där. Inom familjefrågor tillämpas i Marocko sharialagstiftning och en del lagar, exempelvis när det gäller äktenskap och skilsmässa är direkt diskriminerande mot kvinnor. Att bli gravid utan att vara gift är liksom abort förbjudet. Sexualundervisning förekommer inte i grundskolan.

Under senare år har det skett en viss uppluckring av lagstiftningen – Marocko antog år 2004 en ny familjelag, kallad Moudawana. Läs mer om denna http://www.hrea.org/programs/gender-equality-and-womens-empowerment/moudawana/

I den nya lagen ges kvinnor i viss mån större friheter än tidigare. Exempelvis måste en gift man gå till domstol för att skiljas – och den som fått vårdnaden om barnen får behålla bostaden. Vidare behöver ogifta kvinnor över 18 år inte längre ha en manlig släkting som förmyndare, giftasåldern höjs till 18 år och flickor och pojkar får samma arvsrätt från mor- och farföräldrar. Månggifte har satts under juridisk kontroll – det tillåts numera bara undantagsvis, och accepteras endast om en domare och den första hustrun ger sitt godkännande.

I årsrapporter från exempelvis Human Rights Watch ifrågasätts dock i vilken takt denna lagstiftning implementeras. Och, viktigt att notera, lagstiftningen säger ingenting om de kvinnor som blir gravida utan att vara gifta – de och deras barn garanteras inga rättigheter.

Se årsrapporter från Human Rights Watch: http://www.hrw.org/middle-eastn-africa/morocco

Marocko har ratificerat alla viktiga internationella dokument om mänskliga rättigheter – inklusive FN:s kvinnokonvention CEDAW (Convention on the elimination of all forms of discrimination against women). CEDAW har dock ratificerats med en mängd reservationer. Efter ett gediget arbete från den marockanska kvinnorättsrörelsen har dessa reservationer nu hävts. Men implementeringen av innehållet i CEDAW är ett stort och långsiktigt arbete, som inte kommer att ske av sig självt. Mycket arbete återstår därför och kräver ett aktivt engagemang. Läs mera om CEDAW, och om Marocko som konventionsstat: http://www.un.org/womenwatch/daw/cedaw/index.html

En del av kvinnorna som kommer till Oum El Banine kan aldrig återvända till sina familjer – de anses ha dragit stor skam över familjen och de fruktar för sina liv. Det är en uppenbar form av hedersrelaterat våld som till viss del förefaller vara socialt accepterat och dessutom har stöd i lagstiftningen. Enligt Amnesty International finns i Marocko strafflindring för hedersrelaterade brott. För ytterligare information om detta, se exempelvis svenska Amnestys hemsida.