Kvinnohemmet 

 

Alla kvinnor som kommer till Oum El Banine har en tragisk historia. De är oftast helt ensamma, många har sett sin familj för sista gången och de har ingenstans att vända sig. Några av kvinnorna har tidigare varit gifta men är nu skilda. Men de flesta är ogifta – de har ofta  haft ett förhållande med en man som lovat dem giftermål, men som lämnat dem då de blivit gravida. Några har blivit utsatta för incest, andra har blivit våldtagna eller på annat sätt känt sig tvingade till ett sexuellt förhållande med en man.

 

Graviditeten kan alltså vara påtvingad, men den blir ändå kvinnans problem – det är endast hon som får ta konsekvenserna. Vid födseln kommer bara hennes namn att registreras. Att försöka ta saken till domstol för att få mannen att ta ansvar för barnet är inte ett alternativ då det troligen skulle leda till flera månaders fängelse för dem båda eftersom de haft sex utan att vara gifta.  

 

Många av kvinnorna som kommer till Oum El Banine är väldigt unga och kommer från fattiga familjer som bor i små byar i Atlasbergen. Många tillhör ursprungsbefolkningen, berberna (som idag utgör ca 30 % av Marockos befolkning). De flesta av dessa kvinnor har aldrig gått i skolan – om en familj har både söner och döttrar men inte tillräckligt med pengar att skicka alla till skolan prioriteras oftast sönerna. Många av kvinnorna är därför analfabeter och har istället arbetat sedan de var väldigt unga, kanske sedan de bara var några år gamla.

 

Även om de fattiga kvinnorna från bergen är i majoritet finns det på Oum El Banine kvinnor från alla samhällsklasser – behandlingen av kvinnor och synen på ogifta mödrar har stöd i alla lager i samhället. En del av kvinnorna har en bra utbildning och talar även franska (som är andraspråket i Marocko och det språk som används inom högre studier). Några av kvinnorna kommer från relativt rika familjer och de har antingen gjort uppror mot sina fäder och lämnat hemmet eller så har de kastats ut. Oavsett kvinnornas bakgrund har de något som förenar dem. Deras situation är till stor del densamma eftersom de blivit gravida utan att vara gifta – och i mångas ögon har de därmed inget värde.

 

                            

 

Hemmet som Oum El Banine driver kallas på franska "la foyer". Det är en trerumslägenhet om 75 kvm, belägen i området Essalam i Agadir. Där erbjuds kvinnorna boende under månaderna före och efter förlossningen. Där finns plats för ca 6-7 kvinnor i taget och det är alltid fullbelagt. Beroende på om det finns plats och hur deras hälsotillstånd är kommer kvinnorna till la foyer när någon dryg månad återstår av graviditeten. Efter födseln kan de sedan stanna ytterligare ca 40 dagar.

           

              

 

På la foyer får kvinnorna ekonomisk, medicinsk och psykologisk hjälp och de som behöver kan även få stöd genom administrativa och juridiska åtgärder. I ett rum på la foyer finns en ateljé där kvinnorna kan få lära sig att sy och handarbeta och där tillverkas produkter som sedan säljs för att generera pengar till verksamheten. I ett annat rum finns information om sexuellt överförbara sjukdomar, p-piller och andra preventivmedel. Syftet med la foyer är att göra det så likt ett hem som möjligt. Eftersom kvinnorna stötts ut av sina egna familjer blir de andra kvinnorna ofta som en ny familj för dem. Lägenheten är liten och fyller inte riktigt de behov man har, men man försöker ändå att skapa en trygg miljö för kvinnorna och deras bebisar.

 

Efter förlossningen förbereds kvinnorna sedan för ett liv som ensamstående föräldrar. Det krävs ofta psykologisk hjälp och ett mentalt stöd eftersom ensamstående kvinnor står på botten av samhället. Kvinnorna får hjälp att stärka sitt självförtroende och de informeras om sina grundläggande rättigheter. De får även praktisk hjälp – de kan få lära sig att läsa och skriva eller få en enkel yrkesutbildning. Sedan får de även hjälp i sökandet efter ett arbete och en bostad.

 

Många av kvinnorna som lämnar la foyer kan sedan hyra en lägenhet eller ett rum, ofta bor flera kvinnor tillsammans och delar ansvar och kostnader. Upp till att barnen är fyra år kan mödrarna lämna dem på Oum El Banines daghem, efter det tar andra organisationer över. Kvinnorna själva kan ofta få arbete på någon av fabrikerna inom Agadirs fiskeindustri, i något restaurangkök eller som hushållerskor i familjer. Det är inga högt kvalificerade arbeten, det är svårt att få även för de kvinnor som gått i skolan och kan läsa och skriva, men dessa arbeten innebär en möjlighet för kvinnorna att kunna försörja sig själva och sina barn.

 

Ibland kan Oum El Banine även fungera som en länk mellan kvinnorna och deras familjer. Det är Oum El Banine som tar den första kontakten med familjerna och ibland åker en representant för organisationen för att träffa kvinnornas föräldrar och få dem att acceptera sin dotters situation.

 

 

News

Presentation »

Syften »

Handlingsplan »

Kvinnohemmet »

Daghemmet »

Naïma - en kvinnas berättelse »

Informationsarbete »

Resultat »

Framtidsperspektiv »

Bildgalleri »

Kontakt »

Föreläsningar »

Stöd Oum El Banine »

Ekonomisk redovisning »

Nyheter »


Lagstiftning och kvinnors situation i Marocko »

Headlines »

Headlines »
.

Headlines »

 

 

 

 

News

Headlines »

Headlines »

Headlines »
.

Headlines »

 

 

 

 

Oum El Banine