Åtta månader i pandemins spår

Det är dags för en uppdatering från Oum El Banine. Det har nu gått mer än ett halvår sedan covid-19 blev ett begrepp vi alla måste förhålla oss till. Senast jag skrev här hade Marocko nyligen utlyst undantagstillstånd i landet, och under flera månader var i princip landet under lockdown, som ni kunnat läsa om i föregående inlägg. Under sommaren lättades restriktioner gradvis i regioner som haft haft relativt få fall av covid-19. Men även om restriktionerna lättades på en del områden har inte alla verksamheter kunnat öppna igen. Däribland Oum El Banine. Det var först i oktober som Oum El Banines daghem har kunnat öppna igen. Hemmet för de gravida kvinnorna ska också öppna väldigt snart, men det har försenats pga att avloppet håller på att repareras. 

Under denna ovanliga tid som 2020 har varit har Oum El Banine ändå fortsatt att arbeta på de sätt de har kunnat. I mars när daghemmet tvingades stänga höll de fortsatt öppet kvinnohemmet ett tag, då de vid tillfället hade tre höggravida kvinnor där som utöver tak över huvudet, också var i stort behov av medicinsk, praktisk, ekonomisk och juridisk hjälp i samband med graviditet och förlossning. Men, under sommaren stängde även kvinnohemmet. Oum El Banine har dock fortsatt vara ett skyddsnät för hjälpsökande kvinnor. Detta exempelvis genom att se till att hyra rum och därmed ge tak över huvudet till ensamma gravida kvinnor, hjälpa dem till förlossning och sedan hjälpa till administrativt och juridiskt för att folkbokföra deras bebisar. Så det arbetet har fortgått under hela den här tiden. Oum El Banines socialassistent Fatima har arbetat i stort sett under hela perioden. 

Oum El Banines ordförande Jamila och socialassistenten Fatima i bilen på väg till mödrar och barn med förnödenheter. 

Oum El Banine har också fortsatt att hålla kontakten med mödrar och barn (de som tidigare gick på daghemmet). Oum El Banine har hjälpt till att betala hyran för kvinnorna samt har var fjortonde dag levererat paket med matvaror och hygienartiklar till kvinnorna och deras barn. Under vissa perioder har kvinnorna själva kunnat komma till Oum El Banine för att hämta sina mat- och hygienpaket. Allt för att de ska kunna hålla näsan över ytan tills allt återgår lite mer till det normala igen. Många av mödrarna har inte kunnat arbeta under den här tiden, och deras inkomster har ju därför varit lika med noll. Många av mödrarna har arbetat som hushållerskor/pigor i familjer. Detta är arbeten som tillhör den informella sektorn, och de omfattas inte av några samhälleliga skyddsnät. Så dessa kvinnor har hamnat i en väldigt utsatt situation tillsammans med sina barn. Men Oum El Banine har funnits för dem. Ingen har lämnats ensam. 

Vartefter tiden har gått har några av mödrarna kunnat återgå i arbete. Exempelvis: två ensamstående mödrar delar på ett litet hyrt rum tillsammans med sina barn. En av kvinnorna börjar arbeta, och den andra kvinnan stannar hemma och passar bådas barn. En del av mödrarna har också glädjande nog blivit accepterade att få komma hem till sina föräldrar tillsammans med sitt barn. Kanske är det pandemin, och krisen som rått i samhället, som fått föräldrar att se förbi det faktum att deras dotter är en ogift mor, vilket de vanligtvis inte skulle ha accepterat. Så med gemensamma krafter har alla kunnat överleva, men det har varit svårt, och är det fortfarande. Nu när daghemmet har kunnat öppna igen stärks mödrarnas möjlighet att kunna försörja sig. För närvarande är det 12 bebisar och små barn inskrivna på dagiset. Och fler väntas komma inom kort. 

När det gäller personalen på daghemmet: Medan de tvingats ha stängt har de inte kunnat få någon lön från Oum El Banine. Det har funnits en statlig “coronakassa” där företag och organisationer i Marocko har kunnat ansöka om att få ekonomiskt stöd från. Oum El Banine har beviljats det under några månader i våras och i somras. Det statliga stödet har inneburit att personalen har kunnat få ett belopp utbetalt, vissa månader någon tusenlapp, vissa månader kanske två. På den summan är det svårt att leva, men de har i alla fall kunnat överleva i väntan på att saker och ting ska återgå till det normala. Men när det kan bli riktigt som vanligt vet naturligtvis ingen. Och nu genomgår Marocko, såsom så många andra länder, en andra våg av pandemin. Såväl antal smittade som antal döda med covid-19 har ökat dramatiskt. 

Oavsett pandemin behöver kvinnor och barn mat för dagen, tak över huvudet och en möjlighet att försörja sig. Oavsett pandemin kommer kvinnor i Marocko bli gravida genom våldtäkt, eller genom löften om äktenskap av en man som försvinner så fort kvinnan blivit gravid. Antalet hjälpsökande kvinnor minskar inte, och därmed inte heller Oum El Banines behov av stöd för att kunna säkerställa adekvat och tillräcklig hjälp till alla kvinnor och barn. Nu när daghemmet har öppnat igen, och när kvinnohemmet snart ska öppna igen behöver skafferi och förråd fyllas på. Oum El Banine behöver köpa in mjölkpulver, blöjor, hygienartiklar, matvaror och mediciner.

Vanligtvis är vi i Marocko hos Oum El Banine såhär års. Denna vinter blir det av förklarliga skäl ingen resa dit. Men behoven är naturligtvis minst lika stora, om inte större i år. Förra året i november gjorde vi ett upprop här för att samla in pengar till madrasser, kuddar och tjocka filtar för Oum El Banine att distribuera till de nyblivna mödrar som flyttar till eget boende tillsammans med sin lilla bebis.

Mattor, filtar och tyger täcker golvet som är gjort av sten och därför iskallt.

De bostäder kvinnorna kan få tag på utgörs av små, omöblerade rum som hyrs ut månadsvis. Ett sådant rum är ofta ca 6-8 kvm, ibland utan fönster. Toalett delas med andra i samma hus. Hos de kvinnor som jag varit hemma hos har det inte funnits något kök, utan var och en får ha en egen gasoltub att laga sin mat på. Disk har skett i ett gemensamt handfat (inte diskho, utan handfat) i trapphus/hall. Då ingen uppvärmning finns i dessa hyrda rum är det vansinnigt kallt i dem på vintern. Behovet av väldigt tjocka filtar är därför stort. Så, för ett år sedan gjorde vi en insamling och på kort tid swishade ni till totalt 15 madrasser, 15 gigantiska och tjocka filtar, 15 tjocka och mjuka bebisfiltar, 16 huvudkuddar (+16 örngott) samt till en mängd hygienartiklar såsom tjocka bindor för blödningar efter förlossningen. 

Hemma hos en ensamstående mamma och hennes bebis. Hon sover på den röd-vita filten på golvet, och bebisen i sin lilla bebiskorg (eller vad det kallas?)

Även denna vinter kommer att bli kall i rummen som mödrarna hyr. Skulle vi kunna göra något liknande nu? Jag startar insamlingen nu, på kvällen måndag 30/11, och avslutar den på fredag 4/12 kl 15.00. Om du skulle vilja bidra till förnödenheter till utsatta mödrar och barn, och till förnödenheter till Oum El Banines daghem och kvinnohem, swisha väldigt gärna valfritt belopp till nr 0727232820. (Betalningsmottagare: Jennie Silis, kontaktperson i Sverige för Oum El Banine).

 

Några prisexempel: 

En madrass att sova på (i brist på sängar): ca 100 kr. 

En tjock filt för en mamma: ca 130 kr

En tjock bebisfilt: ca 80 kr.  

Ett stort paket blöjor till daghemmet: ca 50 kr

En burk mjölkersättning till daghemmet (för att mata bebisarna medan deras mammor arbetar): ca 50 kr

Ett paket tjocka förlossningsbindor: ca 20 kr

Röda och blå madrasser samt tjocka filtar i plastfodral (nere i högra hörnet av bilden) på Souk al Had i Agadir. Här handlade vi förra vintern för insamlade medel, med denna veckas insamling hoppas vi att Oum El Banines personal snart kan åka dit igen. 

Jag förmedlar insamlade medel till Oum El Banine, och den fina personalen där ser till att den som behöver får det hon behöver. Tack för ert stöd! 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *